Vi kan ju alltid använda den som piedestal

Alla vet att jag diskar och lagar mat endast i undantagsfall.

I söndags var ett sådant undantag.

Jag diskade.

I går köpte jag en diskmaskin till Kockhelvetet.

Man skulle kunna se det som att jag äntligen valt att ta steget in i 2000-talet helt och hållet….

Jag menar, nu har vi ju faktiskt haft platt-tv i förorten i säkerligen ett år, trots att det satt långt inne och då torde diskmaskin faktiskt vara nästa steg.

Fast egentligen handlar just diskmaskinen om att jag tyckte att det var så jäkla bökigt att stå där vid diskbänken och blaska runt bubbligt smutsigt vatten.

Jag fick lite panik, kan man säga.

Blev lite rädd för att kockhelvetet skulle göra det till en vana att lämna disken till mig.

Jag har sagt till kockhelvetet att han får se det som en förskottsjulklapp.

Att det är av omtanke om honom.

Fast egentligen handlar det bara om mig.

Kockhelvetet själv fick uppgiften att koppla in apparaten.

Han ringde genast in förstärkning i form av exmaken.

Själv gick jag och lade mig.

Bara för att senare försöka reda upp eländet via sms och mms.

Gissningsvis hade det förenklat mitt liv avsevärt om jag hade hållt mig vaken och kopplat in skiten själv.

Men får man välja på att gå in i en psykos eller sova tre timmar så väljer man det sistnämnda.

Så får väl kockhelvetet fortsätta diska förhand.

Diskmaskinen kan vi alltid använda som piedestal.

Leave a Reply


+ sju = 16