Jag har liksom ingen värdighet kvar

Om jag inte känt mig ungefär lika stor som en bladlus nu så hade jag klappat mig på axeln och ropat ut över hela förorten hur jävla grym jag är.

Jag har varit hos tandläkaren.

Helt själv!

Utan min bästa kompis Herr Stesolid.

Jag har fulgråtit i tandläkarstolen, i brygga och hållit andan helt själv.

Jag har fräst åt tandläkaren som sa åt mig att ”Du behöver ju en psykolog

Till honom väste jag krampaktigt:

”Det behöver inte du tala om för mig, laga bara tandjäveln”

Helt själv.

Jag har suttit på en parkbänk i solen utanför köpcentrat och fulgråtit utan någon värdighet alls.

Helt själv.

Utan att hålla nån i handen.

Jag borde vara jävligt stolt över mig själv och tänka att när jag nu har klarat det här så är jag oövervinnerlig.

Men det kommer inte hända igen.

Jag har lovat mig själv att jag ska hylla mig själv sen.

Nu är jag som en urvriden trasa och kan inte sluta fulgråta.

Och när jag ska tillbaka och rotfylla har jag tvingat kockhelvetet att ta ledigt.

20140331-134825.jpgJag, svullen och fulgråtandes på en parkbänk i solen” >

Leave a Reply


åtta × = 64