Så är de plötsligt bara 7 och 3 igen

Rätt som det är så loopar tiden och man förflyttas 15 år tillbaka i tiden.

21-åringen har packat matsäck och tagit med sin 17-åriga lillebror ut i skogen för att fånga insekter.

Precis som det gick till när de var 7 och 3.

”Håll din lillebror i handen när ni går över gatan” ropar jag efter dem över gården.

Jag lovar”, ropar 21-åringen tillbaka.

”Vi ska titta först åt höger, sen åt vänster och sen åt höger igen”

Precis som han svarade när de var 7 och 3.

17-åringen sa just ingenting när han traskade efter över gården.

Precis som det var när de var 7 och 3.

Det enda jag möjligtvis kan anmärka på är att 17-åringen, när han var 3, såg mer ut att vara uppfylld av spänning och äventyrslusta när han fick följa med storebror över vägen och in i skogen.

Nu såg han mer besvärad ut.

Som om han inte riktigt hade lust.

När han var 3 så var han liksom inte riktigt lika upptagen med att stjäla bilar och spränga banker och sånt där som han sysselsätter sig med i sin sunkhåla, varför skogsäventyr troligtvis var mer lockande än det är nu.

Men ändå.

Plocka insekter torde ju ändå vara en aktivitet som tar fram barnet ur halvvuxna ynglingar.

Eller hur?!

Leave a Reply


− 2 = fyra