Fast nu har jag full koll

Idag har jag lånat exmakens bil för att köra med släp.

Han har redan ringt 3 gånger för att försäkra sig om att jag inte krockat.

Jag vill inte säga att jag inte förstår honom, även om jag faktiskt tycker att 3 gånger är lite överdrivet…

För när jag satte mig i hans bil på bajsfabrikens parkering….

Så hade jag fullständigt glömt bort hur i helvete man kör en manuell bil och höll därför på att skutta in i bilen framför när jag startade.

Så satt jag helt stilla.

Stirrade på pedalerna och försökte räkna ut vilken pedal som var koppling, broms och gas..eftersom jag nånstans hade ett svagt minne av att jag var tvungen att kombinera vissa pedaler för att kunna köra bilen…

Dock kunde jag inte räkna ut hur…

Efter några minuters stirrande får jag hjälplöst vinkat till mig exmaken för att be om hjälp.

Inte utan att överväga själva förnedringsdelen alltså, vill jag påpeka..

Exmaken öppnar dörren, tittar på mig, tittar på mina fötter och utbrister:

Men för helvete, du försöker ju köra med fel fot”

Eller ja, han pratar skånsksmåländska, så det lät mer:

Min for hilvite, dua forrsauker ju köura med feil fot”

Så klart, man behöver ju två fötter till en manuellt växlad bil.

Det vet jag väl.

Nu.

När vi körde i väg och skulle åt olika håll hamnade vi bredvid varandra, i varsin bil vid trafikljusen.

För att visa att jag då hade allting under kontroll, bländade jag av ett stort leende och gav tummen upp.

Två tummar upp.

Tydligen gav det inte den lugnande effekt som jag hade planerat…

Leave a Reply


sju × = 56