Om jag nångång kommer klaga på att bilen Ragnhild låter konstigt från motorn och går lite trögt….

Så kanske nån kan ha vänligheten att påpeka att jag kanske borde lyfta motorhuven och se efter så det inte ligger 141 kokta sniglar i motorn..

Det här möttes jag av igår.

Nu var det väl förvisso inte för att kontrollera snigeltätheten som jag öppnade motorhuven…

Och inte heller var det för att jag tyckte att Ragnhild gick trögt….

Egentligen var det inte ens jag som öppnade motorhuven, utan exmaken, som skulle kontrollera en lampa, som öppnade och skrattade förtjust när han såg snigelsamlingen…

Själv skrattade jag inte ett dugg.

Jag fick ångest. Sniglarnas ångest. Den sortens ångest man får när man är på väg på sitt livs äventyr och i stället finner sig bli kokt i sitt skal..

Sån ångest fick jag.

Och såg framför mig hur de stackars sniglarna förgäves knackat på motorhuven för att göra mig uppmärksam på deras nöd…

Och hur de skrek ut sin förtvivlan och dödsångest.

Och jag hörde inte utan körde bara vidare dödsmaskinRagnhild…

För att lindra min ångest pratade jag först med Rosie i tron att hon skulle förstå.

Hon skrattade så hon fick andnöd och kunde inte alls förstå vilken förfärlig människa jag har blivit…

Sen pratade jag med Labbråttan.

Hon påstod att det nog gick ganska fort för sniglarna att bli medvetslösa och att de säkert inte kände hur de koktes och dog bit för bit….

Det samtalet hjälpte väl sådär kan man säga…

Efter det muntra samtalet försökte jag få Majsan att förstå…

… Men Majsan sa att eftersom den gamla bilenBerit, i folkmun, gick under namnet Christine….så var är det inte mer än rätt att Ragnhild får heta Jurkyrkogården och att det säkerligen snart kommer dyka upp en clown…

(Note to self: prata med Majsan om hennes litteraturval)

Och förutom att det är ett slag under bältet att kalla Ragnhild för Jurkyrkogården, så är väl clowner inte det mest pedagogiska att nämna i samband med mig….

Clowner är lika otäcka som Ernst!

Som ett sista halmstrå försökte jag då få tröst av Isabella…

Som då säger att jag är ägare av en Drive-around-escargo restaurant….

Som om det skulle vara en bra sak!

Jag känner stort stöd i mina vänner!

Eller kanske inte!

Jag tänker verkligen inte bjuda dem på begravningen!

Alla gravöl tänker jag dricka själv!