Olika prioriteringar

Fast nu har det gått 19 dagar.

Jag tycker mig ha lovat att ta tag i mig själv flertalet gånger och börja skriva igen.

Och uppenbarligen kan man inte lita på mig.

En bloggdokumentation är betydligt mer pålitlig än att anteckna minnesvärda händelser på post-it och sätta på kylskåpet och på andra fiffiga ställen.

Speciellt när man själv efter några dagar undrar vem som satt upp en lapp med ordet ”ryggkota” följt av ”hamburgare”.

Och vad det egentligen betyder?

Eller den lappen det stod Leif Rune Åke på och tiden 19:00.

Den spekulerade jag länge i.

Den mest logiska förklaringen torde vara att jag stämt träff med dessa män klockan 19.

Någonstans.

Någon kväll.

Jag hoppas verkligen inte jag gjorde dem besvikna när jag inte dök upp.

Å andra sidan blir jag lite besviken för att ingen av dem ens behagade ringa för att höra efter vart jag blev av….

Eller om jag nu kanske hade en annan logisk tanke jag glömt när jag noterade detta och sparade bland viktiga ”note to self” anteckningar.

Det skulle kunna vara vilket som faktiskt.

Hur som helst.

18-åringen har anmält sig och blivit utvald att deltaga i en #16milavandring#på9dagar#ifrämmandeland#fördetfacilapriset15000kr#

Ensam.

Det blir ungefär 937kr att betala per mil.

Jag hade inte gått 16 mil ens om jag hade fått betalt för det.

Inte ens dubbelt så mycket cash.

Och jag skulle definitivt inte betala för det.

Vi har lite olika prioriteringar och intressen, sonen min och jag.

Minst sagt.

Själva evenemanget varar betydligt längre än vandringen.

22 dagar .

Jag antar att det är en naturlig följd av att man släpper ut ungdomar med karta och kompass i främmande land.

Man måste väl liksom vänta in att alla kommer fram.

Och på tre veckor skulle till och med jag komma fram.

Vad jag tänkte komma till är att, om man ska vandra 16 mil så kan man helt logiskt inte ha så värst mycket packning med sig.

Nu antar jag visserligen att det finns någon form av matdepå efter vägen och att ungdomarna inte ska leva på vad skogen ger…

Så värst mycket energi kan väl inte gräs och tallbarr ge menar jag..

Och jag misstänker att det inte kan få plats hur många korvar som helst i en 60 kilos vandringsryggsäck…

Inte om man vill ha med sig något slags ombyte och sovsäck i allafall.

Tro mig, jag har packat tillräckligt många hajkryggsäckar i mina dagar för att veta vad jag pratar om..

Min fråga på detta är alltså:

Exakt hur äckligt kommer det lukta vid målgången ?

Och hur illa kommer det att stinka på planet hem?

Kommer man bli tvungna att nödlanda i Amsterdam på grund av sumpgas stank?

Jag tycker det är viktigt att väcka frågorna.

Jag kan väl ändå inte vara den enda människan i världen som funderar på sånt här??

Leave a Reply


− två = 3