Ja, jag har vissa issues

2015 kommer utmärka sig som året när alla tydligen reste på egen hand eller möjligtvis i par.

Fröken Trubbel satte ribban redan i januari när hon plötsligt meddelade att det bara var för mig att boka en tågbiljett eftersom hon ämnade åka tåg från Lidköping och hem.

Och efter det så tyckte Kockhelvetet att han behövde åka till Lyon och titta på mat  och fotografera mat.

I bland undrar jag vad Kockhelvetet gör med alla bilder på mat han tar.

När tittar han på dem?

När jag jobbar? På spårvagnen på väg till jobbet? När han inte kan sova? 

I allafall.

I samma veva som Kockhelvetet var wild and crazy på Lyons motorvägar visade det sig att 18-åringen ska åka till Storbrittanien i tre veckor och gå vilse nånstans. 

Och så åkte jag och Fröken Trubbel till London på tjejresa.

Och sen ska 18-åringen åka till Stockholm två gånger helt ensam och komma bort.

Ena gången redan i maj och andra gången i juni.

Och mellan 18-åringens Stockholmsresor ska jag och Kockhelvetet åka till Budapest.

Och på höstlovet ska jag och Fröken Trubbel åka tillbaka till Paris och Disneyland med Isabella och mini-O.

Jomen jag vet.

Jag ser hur det ser ut.

Inga bekymmer alls….

Jag har oerhörda issues med 18-åringens ”Den långa vandringen” resa!!

Det är liksom inte nog att han ska vandra 16 mil på 9 dagar utan att kunna höra av sig om nåt skulle hända.

Det är dessutom i ett främmande land.

Och jo jag vet att han talar engelska.

Och att England nog inte kan ses som ett u-land, trots heltäckningsmattor och vänstertrafik.

Och ja, jag vet att han är vuxen så där att han får rösta och sånt.

Men vi snackar för fasiken om en grabb som inte hittar till Heden i Göteborg och mer centralt kan man liksom inte komma.

Finns det stödgrupper för sånt här?

Alltså för mammor med barn som ska ut och vandra menar jag, inte för barn som inte hittar till Heden.

Och tro mig.

Jag försöker tänka positivt.

Jag tänker att trots sin i-landsidentitet så är England ganska så befolkat så gossen blir hittad innan han når medelåldern.

Jag tänker att Robinson Cruse levde bra många år på en öde ö och att Tarzan faktiskt växte upp i en vargfamilj med en apa som nästa vän och att det faktiskt gick bra.

Jag tänker att som scout kan man väl ändå göra upp eld och bränna ner skogen så man blir hittad av Räddningsverket.

Och att det torde regna en del så att man inte törstar ihjäl.

Och att det borde självdö lite ekorrar i England, likaväl som i Sverige och att gossen isåfall kan koka dem i medhaft stormkök.

Och att det i allafall inte finns lika många giftiga insekter och ormar i England som det finns i Australien.

Ja jävlar vad positivt jag tänker…

Och ja, jag fattar att jag behöver hjälp. 

One Response

  1. Freja
    Freja april 13, 2015 at 00:38 | | Reply

    Jag vill oxå åka till Disneyland!

Leave a Reply


ett × 9 =