Brev till en son

Hej Älskling!

Jag är ganska säker på att du inte kan läsa det här just nu, ute och vandrar utan morderniteter som internet och el, som du är.

I Skottland nånstans förstår jag eftersom jag klurade ut ledtråden du lade ut på Facebook.

Flygbiljetten du vet.

Det stod Edinburgh på den.

Med pytteliten text.

Jag fick ta på mig mina rosa plyschläsglasögon för att kunna se det.

Jag tänker lite grann på hur du har det.


Och att jag lider lite med dig om du har skoskav och så där.


Egentligen lider jag ganska mycket av skoskav själv.


Eller ja, jag lider av invärtes blåsor i trampdynorna.


För vet du, jag tänkte dela den här strapatsen med dig, fast här hemma alltså.


Du mitt hjärta som vandrar 1,7 mil om dagen med packning.


Så redan första dagen vandrade jag 2,5 kilometer i backig terräng.


Barfota!


Med skorna i handen som packning.


Jädrar vad jobbigt det var!


Och du skulle se de vattensängsstora blåsorna jag har alltså.


Jag förstår verkligen hur jobbigt du har det.


Jag var helt utmattad efteråt.




Leave a Reply


nio + 9 =