Vissa dagar funderar man mer över sitt yrkesval än andra dagar

Ni vet på polis-tv.

Ni vet på polis-tv när nån hittar ett lik i exempelvis en frys och det liket är halvt upplöst av förruttnelse och det kryper vita larver i det ruttnande liket, och det flyger runt flugor och allting luktar död och alla bara kräks.

Också fraktas hela frysen till nåt rättslabb och så börjar rättsobducenterna gräva i sörjan och hittar ben och ögon och slemmiga tarmar och allting luktar död och alla kräks fast man inte får se det på tv eftersom alla rättsläkare är Ascoola och bara kräks när det är reklam och ingen ser.

I dag har jag haft anledning att överväga om Ascoolrättsobducent eller verkligen är rätt yrke för mig.

Det gjorde jag medan jag kräktes.

Allting blev liksom klarare där mellan uppkastningarna.

Jag bestämde mig för att jag nog är ganska nöjd med mitt yrkesval.

När magen var helt tom och jag helt slut började jag skyffla vita larver och rutten köttsaft och vifta bort äckliga flugor ur en frys.

Först försökte jag andas genom munnen.

Det var nog gissningsvis något av det dummaste jag har gjort i hela mitt liv.

Då blev jag tvungen att försöka kräkas igen.

I samma säck som larverna krälade i.
Jag trodde hjärnan skulle trilla ut.

Och efter det fanns det liksom ingenting att be för.

Det var liksom bara att bita ihop och försöka ignorera liklukten och hoppas på att det kommer gå att maskera bakom en flaska parfym i morgon.

Vill någon kanske förresten att jag tar det här ifrån början?

Okej.

Jag är på väg ifrån jobbet när 18-åringen ringer och låter ganska förtvivlad….talar om ond bråd död och djävulens vita maskar..

Möjligtvis hittar jag på det sista och samtalet lät egentligen så här:

”Öhhhh pappas frys och kyl har gått sönder när jag har varit hos dig och allt är slemmigt och ruttet och luktar helvete”

Jag fick åka dit.

Jag ångrar mig bittert.
Och fick slänga slemmiga förruttnade köttstycken och filéer.

Som passus vill jag nämna att piggelinglass….alla vet väl hur piggelinglass smakar och luktar?

Det kommer aldrig mera vara det samma för mig kan jag säga.

Ihop med ruttna kycklingfiléer luktar det inte alls så där….piggt och fräscht.

Jag hade inte mer att kräkas ut.

När allt var slängt och förpackat i påsar och säckar fick jag börja skura.

  
Varför allt är fruset på bilden beror på att 18-åringen i nåt försök att stoppa liklukten, satte igång frysen igen på minus 180 grader.

Det hjälpte liksom inte ett dugg.

Och så när jag skrapat bort frusen liklukt och frusna vita larver och slängt dessa och tvättat bort allt stänk från ansiktet och från dörrar och golv och tak….

Blev jag tvungen att försöka slita ut kyl och frys för att tvätta bort allt dött och levande under dem….

18-åringen som stod och höll en telefon i handen mest under hela tiden och såg tämligen handfallen och illamående ut, ryckte lite hjälplöst i kylskåpet och konstaterade att det inte gick…

Varpå jag tar dagens näst sämsta beslut.

Jag väljer att gå till exmakens nyinflyttade granne och be om hjälp.

Hej! Jag är exfrun och du kanske har märkt att min exmake inte synts till på ett tag”

Det hade grannen noterat.


”Nu är det så att det är fullt med maskar i köket och ruttet kött har runnit in under kylskåpet och jag undrar om du kan hjälpa mig att dra fram det så jag kan städa bort liklukten, men han är i Spanien, jag lovar”

I efterhand förstår jag att jag kunde uttryckt mig på ett annat sätt.

Men den nyinflyttade grannen följer med.
Kommer in på altanen.

Möts av en grön likluktande soptunna till vilken det ringlar sig slemmiga stinkande blodspår.

Följer efter in i köket, trampar runt i klorinet jag öst ut för att dölja lukten och rycker i kylskåpet.

Jag vågar inte riktigt titta på honom.

Utan att se på varandra beslutar vi sedan att det nog är bäst att vi, istället för att skruva ner exmakens köksinredning, bara sliter bort gallret längst ner och torkar så gott det går.

Vi gör så.

Under tystnad.

Kompakt tystnad.

Jag lägger mig på knä och börjar torka.

Får tag på nåt och skriker till.

  
Nyinflyttade grannen får väldigt bråttom iväg.

Fröken Trubbel hittade tydligen en säker gömma för alla hårtovor hon i smyg klippte bort för några år sen….

Jag är osäker på nyinflyttade grannen hade köpt den förklaringen ens om han varit kvar i huset.

  

Här är förpackat förruttnat kadaver.

Gissningsvis söker polisen igenom exmakens husgrund och trädgård med likhundar just nu.

Och plockar ner stenhögen jag byggde i trädgården under tiden jag var gift i det huset för att se vad jag gömt där.

Hoppas fan bara att de kommer ihåg att ställa tillbaka all ny mat i kylskåpet, jag fick åka och köpa så exmaken inte står utan mat när han kommer hem från Spanien.

One Response

  1. LenaLi
    LenaLi oktober 1, 2015 at 20:54 | | Reply

    Har just hittat hit och JÄVLAR vad roligt detta var! Skrattade så snoret rann och tårarna sprutade –
    eller möjligen tvärtom. Gillade särskilt ”Han är i Spanien – jag lovar.” (Det går alltid
    att göra det VÄRRE, liksom, se John Cleese)
    Tack! 😀

    PS: Vad betyder ”ueber linn”?

Leave a Reply


7 × = trettio fem