Betraktelse av ett hål

När man har semester har man tid till sysselsättningar som annars inte ryms i tidsbudgeten..

En del tittar på torkande färg vid sådana tillfällen…

Andra, som jag betraktar hål i sanden.
  
Om man betraktar ett sånt här hål länge nog..
  
  
Kommer eventuellt bostadsrättsinnehavaren fram och undrar vad man sysslar med.

Och sen kommer alla hans trettiotusen kompisar.
  
  
  
Och som på en given signal börjar alla fäkta med klorna och väsa.

Och hotfullt marschera framåt.

Och allt känns plötsligt jävligt obehagligt.

Trots att de är små som fingernaglar.

Och man inser att man befinner sig inne i en skräckfilm och att man snart kommer vara täckt av nagelstora krabbor som kommer klösa sönder en och det snart bara kommer ligga köttstycken och benbitar kvar på stranden.

Och lokalbefolkningen kommer gräva ner resterna i sanden efter skymningen under sammanbiten tystnad.

Att man i själva verket bara är ett offer till den gigantiska krabbguden som ligger och lurar under Palolems halvmåneformade strand.

Så jag slutade betrakta hål i sanden.

Man skulle kunna uttrycka det som att jag backade jävligt fort därifrån faktiskt.

Lugnt och stilla alltså.

Inga hastiga rörelser.

Bara jävligt fort.

  
Det här är Kockhelvetet när han leker engelsk turist.
  
Och här solar jag med mina hundar.

Leave a Reply


9 × = arton