Hur smakar egentligen pikant?

Eftersom syrenerna här nu är på väg att gå i blom så googlar jag fram receptet på syrensaft som jag brukar använda.

Jag följer visserligen inte receptet till punkt och pricka, men jag tycker ändå att det känns bra att ha nåt att utgå ifrån när jag freestylar.

Så läser jag plötsligt om hur saften ska smaka i en recension för de oinsatta i syrensaft.

Syrensaften bör avnjutas kall och har en pikant smak”

Pikant smak.

Vad fan är det liksom.

Och eftersom jag är naturligt vetgirig så googlar jag naturligtvis ordet pikant.

Syrensaftssmaken blev inte direkt klarare efter det kan man säga.

Pikant: sinnesretande, raffinerande, raffig, piffig, ärtig, snitsig, vågad, lockande, djärv, frivol, lätt skandalös

För att bara nämna några betydelser.

Lätt skandalös.

Det ni!

Vem vill inte att saften ska smaka lätt skandalös med frivola, djärva och lockande raffiga inslag?

Och lockande? Lockande till vadå? Lockande till att samla frimärken, köpa en cykel eller skjuta en älg och stycka upp på bakgården?

Hos mig för nu pikant tankarna till betydligt mer spännande drycker så som olika lustiga likörblandningar.

Sånna man blandar vid 4 på morgonen när allt drickbart är slut och man egentligen borde gått hem.

När husvärden sedan länge somnat i ett hörn och man är några tappra krigare kvar som lyssnar på 80-tals musik och har jättebra tankar om livet och tycker att man är livsbejakande och inte längre kan uttala ordet altruistisk , fast man ändå behöver uttala det i varannan mening för att förklara sina kärlek till medkrigarna.

Det är då man går på slattarna av lätt skandalösa likörer av olika sorter.

De där som inköptes på Korsikaresan för att de var så vansinnigt goda där och då och aldrig mer, men man tänkte att man skulle återuppleva stämningen hemma i vinter.

De likörerna som står längst bak i barskåpet och är friviola.

Gärna i blandning också eftersom en av de jättebra idéerna kan vara att bananlikör blandat med märklig citruslikör och stänk grön curaçao toppat med en coctailtomat man hittar längst ned i kylen, torde smaka fruktsallad.

Note to self:

Det smakar aldrig fruktsallad.

Men jag tänker att det är där synonymen djärv kommer in.

Aldrig är man så djärv och modig som när man med dödsförakt shottar likörblandning i ett dricksglas.

Som vanligt har jag kommit lite ifrån ämnet.

Det var pikant vi skulle utreda.

Hur smakar pikant egentligen?

Och är det en bra eller dålig smak?

Är det verkligen medmänskligt att ha en recension med ett ord som är så upp till egen tolkning? En tolkning som dessutom är helt uppåt väggarna och inte säger nånting om nånting?.

Kunde man i såfall inte bara skrivit: syrensaften bör avnjutas kall och har en smak.

Det hade känts mer rättvist mot sånna som mig.

Jag vill dock inte påstå att jag är en sån person som hänger upp mig på ord och tolkar bokstavligt.

Inte alls faktiskt.

Men en annan dag ska vi titta lite på uttrycket ”till punkt och pricka” och analysera vad pricka egentligen betyder.

Leave a Reply


2 × fyra =