Knäskador och Mariekex

Vaknade av att Fröken Trubbels fritids ringde och berättade att Trubbel trillat från klätterställningen och skadat benet och att det vore bra om jag kunde komma och hämta henne.

Och vad svara man på det?

”Nja, det passar mig inte så bra nu, jag har precis vaknat”

Inte ens fast det är precis så det är, svarar man så.

Och det gjorde inte jag heller.

Istället skyndade jag mig upp ur sängen, fastnade ett ögonblick framför skattetabellen, men drog sedan på mig kläderna och skyndade iväg för att bära hem den skadade Fröken Trubbel, som enligt fritidspersonalen låg på soffan och grät.

Det är mycket möjligt att hon hade fällt en tår och haltat runt tills någon lyfte upp och bar henne till soffan…jag menar hon är ju inte ”DramaQueen” och Diva i ett, för intet.

När jag kom var hon i allafall på ett strålande humör och skadan visade sig mer vara av arten ”Oj jag ramlade och fick ont….mamma har kakor hemma”.

Det är förmodligen den allvarligaste av skador. Åtminstone enligt Trubbel själv, som under kraftiga försök att halta på hemvägen, upplyste att mot knäskador av den här kalibern hjälper varken gips eller morfin utan endast Mariekex med choklad.

Eller ja, Trubbel pratade väl inte så värst mycket om just morfin, men ni förstår andemeningen.

Iallafall läkte det förmodade amputationsobjektet i hop synnerligen fort med hjälp av 2 kex och ett tuggummi med jordgubbssmak.

Det kanske man skulle fundera på att använda sig av på IVA.

Nu lagar jag falukorvsmiddag med potatismos för att barnen ska få se hur det faktiskt är för andra barn i förorten som inte har ett kockhelvete som tillagar märkliga saker som torskkinder och oxögon till middag.

Jag hoppas på att Kockhelvetet ska bli såpass imponerad att han ger mig sitt VISA-kort..

Jag och Trubbel, två själar en tanke…typ!

Leave a Reply


3 − = två