Hoppas på mirakel

Så har ännu en helg gått till historien och i Förorten hoppas alla på mirakel

Fröken Trubbel ska ha mammafri-vecka och är avlämnad hos pappan tillsammans med sin”infördetstoralägretijuli” avlägrade storebror.

Fjortonåringen kom förövrigt hem  med en ny FIN scoutskjorta och ett antal tygmärken som avlämnats till mig, med förhoppning om att miraklet ska ske att jag ska förbarma mig över tygbitarna och nästa fast dem på skjortan.

Först fick jag bestämma själv vilka som skulle nästas fast och hur många.

Sen gjorde han en stor affär av att han kom ihåg att det bara var några stycken som skulle fästas nånstans på skjortan.

Dock kom han inte ihåg vilka det var eller vart de skulle fästas.

Och därmed är vi tillbaka på ruta 1 igen.

Jag är fri att fästa vilka märken jag vill vart jag vill.

Leve Friheten!

Kockhelvetet mår illa av cellgifterna och ligger avdäckad på soffan i väntan på att miraklet ska ske att han ska bli  illamående och smärtfri alternativt att det ska bli måndag morgon och att han då ska få ta sina illamåendestabletter.

Är inte det märkligt förresten?

Om man mår illa redan på söndagen så måste man vänta till måndagen för att ta mediciner mot det. Varför får man  tabletter mot nåt om man inte får ta dem när det behövs utan dagen efter när man kanske inte behöver dem?

Konstigt!

Kockhelvetet måste ha fattat fel.

18 åringen däremot har fått en glödlampa i skallen och kommit underfúnd med hur han ska uppfylla sitt livs dröm och gå upp i vikt.

Han äter 3 dl vispgrädde om dagen som komplement till sin vanliga kost, vilket tydligen genererar 1140 extra kalorier. Med denna kost har han räknat ut att han kommer följa min minskningstakt fast tvärtom.

Upp istället för ner.

Skönt att han fortfarande kan drömma. Med hans förbränning ska han vara glad om han får behålla 23 av de extra 1140.

Annat är det med mig som får anstränga mig för att kontrollera kalorierna.

Idag har jag zumbat i 90 minuter.

90 minuters lidande…”Jag vill se känsla” skrek instruktören och menade förmodligen lidelse och passion.

Lidande stavas nästan samma som lidelse, för att ta till protokollet. Fast det är inte samma sak tydligen. Inte ens synonymer.

Fast jag såg passionerat lidande ut och mer än så kan väl ingen begära?

I morgon kommer både jag och kockhelvetet troligtvis krypa fram kvidande i lägenheten, under beskådan av 18 åringen som dricker vispgrädde och hoppas på mirakel.

Själv väntar jag inte på mirakel.

Troligtvis har jag gett upp hoppet.

Eller allra mest troligt är det att jag har nånslags abstinens efter Fröken Trubbel.

Just another day in the förort alltså..

Same same but different..

Leave a Reply


× 2 = tio