Mammaångest dag 1

” Jag behöver ingen terapi ” muttrar Fröken Trubbel pÃ¥ väg in till skolpsykologen för utredning dag 1.

”Den enda i familjen som behöver terapi är 18-Ã¥ringen, för han är en tönt”

Just terapin bekymrar Trubbel.

” Jag kan ju inte ligga pÃ¥ en brun soffa och prata om min barndom precis, jag är i min barndom” sa hon irriterar när hon Ã¥t frukost.

Fröken Trubbel är alltså på utredning.

Det går till så här för den som inte vet:

Mamman och pappan får ett papper med 86 påståenden på och ett annat med 18 påståenden på.

Dessa kan besvaras med ”aldrig”, ”ibland” eller ”ofta”.

När åtminstone mamman besvarar dessa och 99% av svaren hamnar på ofta..

Blir mamman tung och sorgsen i hjärtat och vill gråta.

Det är liksom skillnad på att umgås med ett monster innan man riktigt insett och förstått monstruösiteten och efteråt när det är skrivet i eldskrift över himlavalvet.

När papperna är ifyllda är det dags för den delen som Trubbel, i det här fallet, ska prestera själv.

Då sitter mamman i väntrummet ihop med ångest och Trubbel på andra sidan en stängd dörr i hop med skolpsykologen.

Mamman stirrar ut i luften och grubblar på ännu mer ångestframkallande saker som exempelvis vad mamman kunde ha gjort annorlunda och alla fel hon har gjort.

Det är inte särskilt uppbyggande av mamma-självförtroendet vill jag lova.

Exakt vad Trubbel gör på andra sidan dörren har mamman ingen aning om, men att det är en road to perdition är mamman helt övertygad om i sin ångest.

Helst vill mamman krypa ihop i fosterställning på golvet.

För att tänka på annat börjar mamman städa och organisera i väntrumsdockskåpet.

Väl medveten om andra Ã¥ngestfyllda föräldrars blickar…

Men var och en får väl självmedicinera så gott det går..

Eller?

Leave a Reply


9 − två =