Cast away och en skridsko

Förvisso har svullnaden minskat och förvisso är jag mindre lik en hamster och mer lik Marlon Brando i Gudfadern.

Men jag kan fan fortfarande inte gapa!

Och det är tydligen ett måste för att kunna dra en tand.

Min pappa som alltid kommer med mer eller mindre bra förslag och idéer, berättade om Filmen Cast away där Tom Hanks slår ut sin tand med hjälp av ett par konståkningsskridskor och en stor sten.

Jag är inte helt säker på om pappa bara berättade för att muntra upp mig eller om han egentligen är nyfiken på om det skulle fungera och därför passade på att lägga fram det som förslag till en desperat nog att överväga att försöka.

En sak är jag i allafall säker på och det är att om tandläkaren inte kan dra ut tanden på mig så får han fan knacka ut den med hammare och mejsel.

Nån jävla service kan man väl förvänta sig, eller?

Här hemma i sängen är jag modig som ni hör…

I morgon ska 19-åringen följa med sin pre-medicinerade mamma till tandläkaren..

Nu snackar vi riktig förortstragedi… Mamman vinglar över gården och sonen håller henne under armen och leder vägen.

För att ytterligare spä på misären ska jag klä mig i mitt tigerrandiga slampkorta kroppsfodral och ta stilettklackarna.

Om jag har råd ska jag råsminka mig också… Men det hänger på om svullnaden gått ner helt.

Svindyr foundation till ett elefantmannenansikte har jag inte råd till.

Inte om jag vill sminka mig under resten av året.

Hur som helst blir det nog en upplevelse för 19-åringen.

Tur att han är vuxen och får betala sina egna psykiatriker sessiorer!

Och tur att han är stark om han behöver kasta upp mig på axeln och bära hem mig.

Kockhelvetet ska under tiden gå till Frisör-Mia och bli snygg i håret.

Till hans försvar ska sägas att han faktiskt tänkte avboka tiden, men att jag hindrade honom eftersom jag kommer vara svullen och ful på min fest i morgon och gästerna behöver nåt vackert att vila ögonen på…

Alla förstår nu exakt hur gräslig jag ser ut va?

Utan att jag behöver göra några djupare instickare i kockhelvetets skönhet…

Eller hans oturliga tänkande…

Som ledde till att han gjorde världens godaste kräftsoppa till mig idag.. med crossisanter till.

Om man knappt kan öppna munnen för att sörpla i sig soppan…

Gissa då hur lätt det var att få in kräftorna i munnen…

Kockhelvetet fick alla kräftorna, men det var å andra sidan kanske hans plan.

Själv sörplade jag då så att soppan rann ner för hakan… Medan jag snyftade att jag för helvete inte kan sitta på Ritz i London om en vecka och äta så här…

Jag menar… jag kan ju sitta med högersidan in mot väggen, men alla kommer ju se om jag har haklapp på mig..

Om nån tänker hålla tummen för att min mun kommer kunna tvingas upp tillräckligt i morgon, utan att jag efteråt behöver åka vidare till Sahlgrenska för att operera en käke ur led och kanske gipsa istället…. Vore jag väldigt tacksam .

Knip gärna tårna också,

Leave a Reply


+ 8 = tio