Efterhelg

Och helgen kom och gick.

Jag ståtar med ett praktfullt gröngult märke på kinden och är fortfarande svullen nog för att kunna personifiera en allergichock om Apoteket skulle vilja göra nån reklamfilm om antihistaminer.

Med lite tur har det hunnit försvinna tills tisdag morgon.

Nu är jag visserligen inte helt säker på om Londonborna skulle lägga märke till huruvida jag ser blåslagen ut och om de nu gör de kanske de förmodar att jag förtjänade en smäll.

Men ändå.

Det blir liksom lite löjligt att försöka sminka över det också.

Eller så behöver jag inte ens fundera över det eftersom jag kommer glömma att ”mind the gap” och ramla omkull och allt kommer se ut som naturliga blessyrer.

Det skulle kunna ses som ett lyckligt slut på hela den här tandhistorien.

Fast nånting säger mig att den inte tar slut här.

Och nä, det är inte för att jag leker Krösa Maja, det är erfarenheten som talar.

Annars vill jag bara nämna att jag visserligen inte funderat ut vad jag ska packa än, men att jag plockat fram den lilla bagagevågen ur sin låda och lagt vid passet.

Så tidigt har jag inte börjat se över min packning på åratal.

Leave a Reply


4 × = trettio två