Priset går till..

…mig.

Jag borde vara värd nån slags pris!

Alla resterande dagar av värde på skolterminen, dvs baler, vernissager och avslutningar…

Alla heliga dagar.

Då jobbar jag.

Heja mig liksom.

Ojojoj vad mammakvinnan kommer sjunka i värde.

Vissa uppgifter har jag redan roddat bort.

Som exempelvis 19-åringens balkavaljersfoton på Götaplatstrappan.

Dit får Teletubbisen bege sig och fotografera änglagossen och Mandan.

Tur man har lydiga undersåtar.

Vem som ska delegeras till att fotografera 15-åringen har jag inte beslutat mig för än, men jag grubblar…

Frivilliga anmälningar tas tacksamt emot!

Och i morgon är det Fröken Trubbels stora vernissage.

Dit har jag skickat Kockhelvetet och Pappan.

Dessa två…

Dessa två som sköter min byk och lättar mitt samvete.

Dessa två som redan dykt upp som par på såpass många skoltillställningar att förortsmammorna känner sig osäkra på om det är de eller jag och Kockhelvetet som är ett par.

Eller alla tre.

Frågan är om det hjälper eller stjälper Trubbels utsatthet i skolan…

Med lite tur eller otur kommer även Trubbels bröder närvara vid vernissaget och alla kan vandra i stilla mak till skolan som en stor och lycklig regnbågsfamilj.

Eller maffiafamilj när just det nu ändå är på tapeten och aktuellt.

Gissningsvis har jag därmed rationaliserat bort mig själv och kan hädanefter sitta hemma och styra familjen med järnhand.

Och bara göra roliga saker.

Och delegera.

En hyfsad sammanfattning av det här visar att jag visst borde få pris.

För att jag är så jäkla slug!

Leave a Reply


× 1 = ett