Predestinerad för rehab

Sånna dagar som börjar med upptäckten att kylskåpstermostaten dragit sitt sista varv/sista suck/ sista whatever..

Brukar sällan bli bra dagar.

Varm mjölk och rinnande smör har den effekten på folk.

Och på mig.

Och dessutom luktar varm jordgubbsyoghurt illa och inte alls solvarm, vilket man faktiskt hade kunna förvänta sig.

Fan!

… men trots inledningen artade det sig i och med beskedet att Fröken Trubbel fått gå före i skolkön och fått en plats!

Hon får byta skola till hösten och slippa sina plågoandar!!!

Förortsmamman fulgrät nästan av lättnad!

Och skurade andaktsfullt köksgolvet med skotchbrite tre gånger.

Alla firar vi på olika sätt.

Förövrigt hade det känts märkligt att korka upp den rosa födelsedagschampagnen klockan 8 på morgonen helt ensam.

Mer desperat än festligt på nåt sätt.

Man vill ju inte bekräfta förortsmammefördommarna liksom.

Kockhelvetet jobbar arslet av sig och förväntas inte vara synlig innan möjligtvis 1 november.

Där fick han för att han åkte på bröllopsresa och kopplade av!

Antagligen kommer han få tillbringa vintern på nånslags rehabinstution med både hjärtinfarkt, stroke och amputerade fötter.

Eller ja, hans amputerade fötter kommer väl ligga i nån soptunna nånstans..

Men stumparna och träbenen kommer följa med.

Det är jag säker på.

Kockhelvetet är vare sig stresstålig eller särskilt lätt på foten, trots skoinlägg.

Rättelse….

Kockhelvetet är väldigt bra på att stressa och på att halta!

Lite predestinerad för rehab med andra ord.

Leave a Reply


6 + = åtta