Kulturarv

Jag och Fröken Trubbel ska fira midsommar helt för oss själva.

Med pompa och ståt.

Eller om det är ett önsketänkande kanske.

Hur pampigt kan det egentligen bli att moffla i sig en burk sill, menar jag, man får ändå bara halsbränna.

Halsbränna är inte pampigt.

Inte enligt mig.

Och den enda sillen Fröken Trubbel kan tänka sig att äta är den man kan köpa i karamellaffären.

Den som kommer i glada färger och smakar färgämnen.

Och det ska hon såklart få till sin potatis.

Sill är tradition.

Tradition ska man hålla på.

Hårt!

Förmodligen kommer hon ändra uppfattning om Malacos fiskar efter att ha fått den serverad med gräddfil och gräslök.

Men jag skulle aldrig förlåta mig själv om Trubbel växte upp i förorten och trodde att det var okej att äta kebab på midsommarafton.

Och det är det inte!

När man firar högtid i Sverige, firar man med sill och därmed basta!

Man kommer inte undan sitt kulturarv!

Inte ens när man som Trubbel kräks av fisklukt och hellre sitter svältande på balkongen och fryser i minusgrader, för att slippa undan.

Leave a Reply


tre − 3 =