Arkbyggen och klocktorn

Ibland räcker två timmars retreat i hallonsnåren innan jobbet för att behålla sinnesbalansen.

Och ibland räcker det inte.

Ibland hjälper det inte ens att med våldsam frenesi slita upp grästuvor och kasta bort.

Men annars mår jag bra!

15-åringen som roar sig med att leva på kottar och barr i en skog nära Fristad, verkar också må bra.

Scoutledarutbildning!

Betald av kyrkan!

Eller så är det inte så bra som han har tänkt utan riktigt blött och djävligt…

Men han fick inte ta med sin mobiltelefon så han kan inte smsa och klaga.

Med tanke på nederbördsmängden håller de förmodligen till uppe på ett berg och bygger en ark, dit de i smyg kommer forsla alla djuren ifrån Borås Djurpark, samt ett och annat viltlevande skogsdjur de tänker fånga med snaror.

Hoppas de låter bli mördarsniglar och fästingar.

Och att de verkligen anpassar arken efter EU standard.

Så ingen klagar, menar jag.

Jag är ganska övertygad om att djurrättsorganisationerna skulle ha ett och annat att säga om spiltorna skulle vara för små.

Mer än de skulle säga ifall alla djuren skulle drunkna och utrotas.

Och varför funderar jag över det här en söndagskväll i förortstystnaden, kan man undra !?

För att det hindrar mig från att gå upp i ett klocktorn och skjuta besinningslöst.

Och från att betala räkningarna.

Och från att sura över att jag faktiskt inte ens är ägare av en vattenpistol…

Handen på hjärtat, det skulle bara se dumt ut att sitta i ett klocktorn med blomspruta!

Enfaldigt på nåt sätt…

Förövrigt vet jag inte ens vart närmsta klocktorn är beläget.

Eller om jag ens orkar bemöda mig att klättra upp om jag skulle hitta ett på Eniro.

Därför funderar jag istället på vad som görs ute i skogen en sisådär 10 mil från förorten.

Så ingen tror jag är galen alltså.

Leave a Reply


− två = 4