Keso och hundkorgar utan sammetsfoder

I två dagar har jag övat mig på att äta keso!.

Det går så där.

Dock har jag till fulländning utvecklat förmågan att tugga baklänges och utstöta kräkljud.

Det kan nog vara en användbar förmåga nån gång gissar jag.
Även om jag på rak arm inte kan klura ut till vad och när.

Som partytrick går det förmodligen bort helt och hållet.

En annan förmåga jag har utvecklat under de senaste två veckorna, och jag vill lova att jag fanimej är proffs på det nu och kommer kunna leda ABF- cirklar i det i höst.

Om jag inte ätit ihjäl mig på Novalucol och Omephrasol innan dess alltså..

Det är förmågan att oroa mig för alla upptänkliga och oupptänkliga situationer.

Exempelvis kan man oroa sig för eventuella spontana vulkanutbrott av Vesuvius, att Trubbel inte ska få det bra i skolan, att förortens bristfälliga sopsortering ska leda till en råttinvation, att jag ska glömma bort att tanka bilen och få motorstopp i rusningstrafik….

Ingenting är för stort eller för smått gör att oroa sig för…

För att förhindra en hjärtinfarkt tog Kockhelvetet och jag beslutet att lämna förorten i helgen och hitta nån form av hjärntömmande retreat till helgen.

Om vi bara kunde hitta nåt!

Hela världen verkar ha kommit på samma tanke.

Och då ställer vi ändå inga höga krav, en jävla campingstuga i närheten av Mellerud hade dugt alldeles utmärkt.

Enda kravet är egentligen att det finns sovplats för oss och Fröken Trubbel.

Hundkorgar i större storlekar hade räckt.

Behöver inte ens vara sammetsfodrade…

Men.

Nä!

Fullbokat!

Jävla skit!

Leave a Reply


+ ett = 6