Brutna fingrar och glittriga julkort

På ett sätt hade det varit väldigt praktiskt om 16-åringen blivit tvungen att gå kvar i konsthantverk, eftersom han då hade kunnat lära sin mamma att virka.

Istället får mamman skylla på brutna fingrar.

Förvisso bröts fingrarna redan i december förra året och torde ha läkt vi det här laget.

Fast det vet ju inte de andra föräldrarna.

Kanske hinns det med en tur till Apoteket för att inköpa nån form av bandageliknande och rulla in handen i också innan handarbetsevenemanget, med lite tur.

När mamman dessutom på själva bazardagen-D dyker upp nyopererad
och hög på morfin kommer hon säkerligen ha rationaliserat bort sig själv från framtida pysselstunder.

Kan man hoppas.

Synd att jag inte kunde fått rensa avlopp eller nåt sånt jag är bra på.

Isabella tycker absolut att jag ska tillverka julkort, med glitter och tomtar eller möjligtvis gjuta ljusstakar i betong.

Men alltså… Sen Trubbels glitter-kålsoppeincident är jag inte så värst intresserad av att ha glitter hemma och den kemiska cementen i toaletten är en ständig påminnelse om att byggmaterial inte skall handhas i förorten.

Fröken Trubbels eskapader frambesvärjer ofta sådana ståndpunkter.

Förövrigt är jag inte säker på om jag kan hålla julkortsglittret på en rimlig nivå.

Glitter är vackert.

Ju mer desto bättre.

Den stackaren som skulle köpa mina julkort skulle inte bara glittra fram till påska, trots idog tvagning, utan skulle också bli tvungen att magpumpad för aluminiumglitter förgiftning, då stackaren skulle ha svalt minst ett halvkilo, fast kletat på precis allting..

Det här är min lönespec:

20120925-080101.jpg

Leave a Reply


nio + 6 =