Frustrerad

Jag matar in räkningar i banken och godkänner att de ska dras från kontot.

En synnerligen frustrerande sysselsättning!

Mest irriterande är 16-åringens ambulansräkningar!

Det är ju inte så att jag kan dra det från hans studiebidrag precis.

Han har ju faktiskt inte ringt dem själv…

Första gången var han ju medvetslös och andra gången förlamad.

Då ringer man ingen ambulans själv.

I allafall inte utan att ha utretts av ett kompani av arbetsterapeuter och hjälpmedelcentraler och bostadsanpassning och allt vad det heter..

Och ja, det var jag som ringde andra gången på inrådan av 1177.

Dit man ska ringa om man inte vet ifall fara för livet föreligger.

Och om de säger att man ska ringa 112 så är det för att fara för liv föreligger så gör man det. Helt klart!

Men om det nu bara är en nackspärr då?!

Då har ju 1177 ljugit!

Och då borde väl de få betala räkningen, eller?

Inte jag, som faktiskt ringde rätt nummer!

Nackspärr är faktiskt inte förenat med livsfara, hur ont det än gör! Eller hur?!

Och första ambulansresan var det ju främlingar som ringde 112.

Det skulle väl de betala kan man tycka.

Förvisso använde vi ambulansen som taxi hem… Och det hade blivit betydligt dyrare att ringa Göteborgstaxi.

Men ändå.

Vi kunde ju ha lyft in ungen i skuffen på bilen och kört hem honom.

Med lite hjälp åtminstone.

Vi är starka kvinnor alla tre, jag Labbråttan och Teletubbisen.

Vi hade fixat det!

Mutter, mutter, mutter……

Och nej, lilla hjärtat… Mamma är inte arg på dig..

Mamma är bara frustrerad!

Som alltid när det kommer till räkningsdags…

Leave a Reply


5 + ett =