Hyllning till kockhelvetet

Jo, jag vet älskling.

Du vill inte göra en stor affär av det.

Helst vill du nog låtsas som om det inte fanns..

Men du, det är ju inte så att du fyller femtio eller så.

Du fyller ju faktiskt bara 46.

Du har hela fyra år kvar till femtio.

Det kanske visserligen inte är så värst länge och går fortare än vad man tror.

Men ändå.

Du är ju inte lastgammal.

Inte om man är människa.

Om du hade varit en bil hade det varit annorlunda.

Då hade du varit veteran i många år nu.

Men nu är du ju inte det utan en man, i sina bästa år.

Synen är väl sisådär kanske, men med hjälp av läsglasögon och framför allt kanske dina nya, med inbyggda lampor, så kan du ju fortfarande läsa rubrikerna i tidningen.

Och du märker ju på jobbet att kroppen helt enkelt inte pallar med lika mycket längre.

Men så är det vet du.

Kroppen förfaller lite mer för varje dag.

Man blir lite skröplig.

Och du kan ju fortfarande klä dig själv och ryta på den stackars servispersonalen.

Dessutom har du ju fortfarande dina egna tänder.

Det kan du glädjas åt.

Och att det fortfarande är några år kvar till femtio.

Inte så många.

Men några.

Så jag gläds med dig älskling och lovar att fira dig med pompa och ståt när vi ses på onsdag.

Kanske inte så mycket pompa och ståt som att jag tar på mig de svarta spetstrosorna och knyter en rosett kring midjan alltså.

Så mycket ståteri kan bli för mycket för dig.

Du måste tänka på hjärtat nu, vet du..

Dessutom hade jag tänkt fira in undergången i den utstyrseln och den frös ju inne som du vet.

Det känns liksom lite fel att dressa upp mig så totalt för mindre än Armageddon .

Du tar inte illa upp va??

Och ja, jag vet att du inte ville göra en stor affär av din 46:e födelsedag.

Men det här är bara mellan mig och dig.

Det är liksom inte så att jag lägger ut det på internet så att vem som helst kan läsa det.

Eller hur?!

Så grattis älskling på den 46:e födelsedag, den 25/12-2012.

Jag älskar dig.

Leave a Reply


sju + 7 =