Stödgrupper och oro

Jag är egentligen lite orolig.

Trots att jag döljer det väl genom att visa upp en genomgående Fröken Sverige glättighet.

Jag har gått och lagt mig före klockan 00 två dagar i sträck!

Det känns förfärligt.

Och inte nog med det.

Idag vaknade jag före klockan ringde 6:45.

Jag körde 20-åringen till jobbet, visserligen i pyamas, men ändå…

Jag körde 20-åringen till jobbet och var trevlig och småpratade hela vägen!

Vad är det som händer?

Så körde jag hem och lagade frukost till kockhelvetet..

Serverade honom den i sängen och blev inte ens irriterad när bagaren ringde för att ingen släppte in henne på kockhelvetets jobb.

Fast klockan bara var 8:20.

Hur fan ska det här sluta?

Ska jag i tillägg till skoinlägg och de där läsglasögonen jag kämpat i det längsta med att förtränga…

Ska jag börja vakna före tuppjäveln också?

Och vara pigg?

Ska jag rusa runt i lägenheten som en iller på crack resterande mornar i mitt liv?

Ska jag desperat tvingas rycka i mina anhöriga vartenda morgon för att få sällskap?

Hur ska det gå?

Fröken Trubbel vill ju inte ens ha godisägg klockan 8:30 en påskafton.

Och då gick jag ändå in hårt redan från början och skrek i falsett att påskharen varit här och lagt ägg.

”Harar lägger inte ägg” muttrade Trubbel som svar och vände sig om..

Så nu måste jag vara lite orolig för henne också..

Finns det stödgrupper för sånt här?

Leave a Reply


ett + = 5